Pilspets

Pilspets

Smida pilspetsar, busenkelt eller hur ? Både ja och nej, det enkla ligger i, att rent hantverkstekniskt är det inte jättesvårt. Lagom mycket material, jag håller mig till 10 mm runt, pena ut till en solfjädersform, smid en holk. Hugg av, smid en spets. Klart.

Ett par saker man ska vara uppmärksam på bara…det första är att börja smida holken nere vid halsen, där själva spetsen börjar, håll ganska hög värme, gul-ljusröd. Får du med dig den rundningen kommer nästan resten av holken på köpet. Noga att du håller hela materialet jämnvarmt annars kommer det tunna godset att bocka sig knyckigt och det är rätt bökigt att få det snyggt i efterhand. I och med att materialet är tunt tappar det värme fort så du måste jobba snabbt. För övrigt är det ganska komplikationsfritt. Formen på spetsen kan du variera, från lite standard lansettform till bodkin-shape, eller breda jaktpilar, det gör man efter tycke och smak.

Jag har gärna en hammare med rundad ban, just för att få övergången mellan holk och spets prydlig, och jobbar mot den breda delen av hornet i just det momentet. Fast ni kan se själva, här:

Smida svärd på 14 minuter

Smida svärd på 14 minuter

Smida svärd…hur svårt kan det vara. Ja, det beror på hur långt man vill driva det. Om vi börjar bara med att tänka utifrån ”tillverka” svärd…då har man i huvudsak två vägar att gå; smida eller plocka fram formen med olika typer av skärande bearbetning, typ slipa och fräsa, på engelska säger man stockremoval. Jag går inte in här på fördelar och nackdelar på olika metoder och det har väldigt mycket att göra med val av material och värmebehandling  hur slutresultatet blir. Personligen föredrar jag att smida formen så långt det går och slipa det sista, som man alltid gjort.

Det i sin tur hänger samman med att min ide med att göra svärd handlar mycket om att uppleva de traditionella metoderna och då blir det hammare på städ som gäller i första hand. Skulle jag tillverka för försäljning och wall-hangers kanske stockremoval vore ett alternativ, om priset hade betydelse. Men var och en till sitt.

Svåraste momentet är att få till blodskåran, som det heter av någon outgrundlig anledning. Det gör bladet lättare och samtidigt styvare tack vare den profilering som blir av tvärsnittsformen. Jag har sett många olika typer av sättar (så heter verktyget) som formar kupningen men eftersom bladet blir smalare på längden och även tunnare när man närmar sig udden är det svårt att bygga något som styr upp bladet mot verktyget. Man får helt enkelt lita på ett säkert öga och hand.

I denna filmen smider jag från ett stycke 1770 fjäderstål med ca 0,7 % kol, jag gillar det materialet, bygger fina eggar, robust och ger bra egenskaper när det är värmebehandlat och klart. 

Själva svärdet i sig är modell sen vikingatid, säg skiftet 1000-1100 nånstans. Det gamla fästenas överhjalt har utvecklats till det man brukar kalla brazilnut shape och underhjaltet har blivit lite länge och går mot det som kallas parerstång, fast kort. Jag ska beskriva modellen mera exakt i ett annat inlägg. 

Värmebehandligen är det moment där man kan skrota alltihop, men så länge man gör rätt, har is i magen och inte överhettar brukar det gå bra.

Ni får kolla på egen hand, jag har dragit ner det till 14 minuter, i verkligheten får man räkna med 3-4 timmar för själva smidet av bladet med handverktyg, sedan tar slipning och polering den tid det tar beroende på välpolerat man vill ha det. Fästet i sig tar en stund också, igen, beroende på vad man vill ha. 

ps, ursäkta musiken, ska ta bort den en vacker dag när det regnar.